Den svenska offerseden

Att offra, eller blota, var sed i det förkristna norden. Det högtidliga offrandet var gåvor till gudarna, hade man tur kunde man få gengåvor – bland annat i form av tur och välgång. Man offrade inte bara till gudarna, utan man offrade även dyrbarheter vid begravningar. Vid den präktiga vikingabegravningen i Oseberg i Norge offrade man mängder av skatter, bland annat en snidad fyrhjulig vagn, två oxar, fjorton hästar, fyra hundar i järnkoppel, fyra slädar, tre sängar, köksredskap, vävutrustning, en stor mängd tyger, valnötter, vete och vildäpplen med mera.

När kristendomen kom ville man förgöra och förbjuda allt det gamla. Man gick hårt fram. Allt som ansågs hedniskt blev synd och tabu. Värst var de kristna fantastiska kungarna, som uppbådade stora pöblar och nedslog de så kallade ”syndarna”. I framförallt vårt västra grannland Norge var kristnandet mycket brutalt. I Harald Gråfälls saga kan vi läsa följande:

”Gunnhildssönerna kristnades, som tidigare nämnts, i England. När de kom till makten i Norge lyckades de inte genast kristna människorna i landet, men de rev ned hov och förstörde blotplatser överallt där de kom åt och därför mötte de mycket fiendskap.”

Kristnandet av Norge var i stort sätt ett inbördeskrig mellan nyligen döpta kristna och asatroende. Den kristna sidan vann som bekant efter att den siste store jarlen, Håkon jarl, dräptes i slutet av 900-talet. Olav Tryggvason var synnerligen hänsynslös då han härskade i landet. I sagan om honom står följande:

”Kungen for sedan norrut i Viken och erbjöd alla människor att ta emot kristendomen och mot dem som sade emot använde han hårda bestraffningar. Han dödade några och några lät han lemlästa och några drev han ur landet.”

Hur var det då i Sverige?

Sverige kristnades, precis som alla andra delar av det germanska väldet. Men det fanns givetvis ett motstånd. Steningen av missionären Eskil eller Sjöslaget vid Svolder för att nämna några. Trots kristnandet så fortsatte svearna i stor utsträckning med sina okristliga ritualer och högtider. Ett exempel på detta är riksblotet, som 1000-talets kristna nordbor inte ville sluta med. Riksblotet nådde dock sin vägs ände i samband med mordet på Blot-Sven, den siste sveakungen som upprätthöll detta stora blot. Kristendomen kunde dock inte råda bot på jul- och midsommarfesterna, så de tog man helt enkelt över som sina egna.

Svenskarna slutade dock inte offra, även fast riterna inte längre var tydligt hedniska. Istället för att offra till Oden, Tor, Freja eller någon annan gudamakt, offrade man på andra sätt, för välgång, hälsa, fiskelycka, god äring och annat. Andra typer av offerriter, förutom blot, var bland annat: byggnadsoffer, att slänga en slant i en önskebrunn, julgröt till tomten, att lämna frön eller föremål på kraftplatser i naturen mer mera. Att offra vid övernaturliga träd, runstenar eller gravfält var vanligt. Kyrkan såg så klart med fasa på dessa offer. Ett avsnitt ur den medeltida Gutalagen lyder följande:

”…blot äro för alla strängt förbjudna och alla forna seder, som följa med hedendomen. Ingen må åkalla hult eller högar eller hedniska gudar, helgedomar eller stavgårdar.”

Kyrkans makt var stark, men inte stark nog. Långt in på medeltiden offrade svenskarna vid så kallade ”helga källor”. Ett exempel på detta är Ingemo källa i Västergötland, där man offrade bröd och föremål på midsommarnatten under sent 1600-tal. Så sent som på 1800-talet vallfärdade lokalborna fortfarande dit på pingstafton. Det finns många liknade berättelser om offerfester vid källor från stora delar av Sverige. Under digerdödens härjningar på 1300-talet berättas det att flera områden återgick till att blota till hednagudarna, i desperata försök att stävja pestens framfart.

Vid Nastastenen i Örebro brukade folket offra knappnålar och spikar mot missväxt och hungersnöd, långt in på medeltiden.

Älvkvarnar, eller skålgropar, är uthuggna gropar i sten från bronsåldern. Förr trodde man att älvorna använde skålgroparna för att mala i, därav namnet. Förr i tiden så offrade man vid groparna, för välgång, bättre skörd eller att återfå sin hälsa från sjukdom – som älvorna möjligtvis orsakat? I samband med detta så smorde man skålgroparna med smör, ister eller talg och lade offergåvor i dem. Den hedniska ritualen av att smörja groparna ska i viss mån ha fortsatt så sent som in på 1900-talet. Under missväxtåren i Dalsland på 1860-talet lät man ungdomar idka rituella samlag på en skålgropshäll, man blandade sedan mannens säd med sädeskorn i en skålgrop, sedan spreds denna blandning över åkrarna. Detta ska ha skett utan kyrkans vetskap.

De nordiska hedningarna hade en speciell koppling till naturen och i synnerhet till just träd. Yggdrasil är ett träd – mer specifikt en ask, som innefattar hela världen. I modern tid är bruket av julgran mycket utbrett. I gamla tider var det vanligt förekommande med ett så kallat ”vårdträd”, som man offrade till. Trädet stod på gården framför huset. Enligt sägen så råder det en övernaturlig koppling mellan trädet, gården och släkten som bor där. Vårdträd har en mycket lång tradition i Sverige. Om vårdträd har någon koppling till Yggdrasil är svårt att styrka. Att förstöra vårdträdet eller att ens bryta ett löv från det sägs alstra sjukdom och olycka. Man får dock beskära de döda och torra grenarna. Enligt sägen bor gårdens skyddsväsen, till exempel Gårdstomten eller vättar, under trädet. Dessa offrade man till för att undvika olyckor och sjukdomar, för både boskap och människor. Man kunde exempelvis hälla öl eller mjölk över trädet, främst på torsdagar eller dagar innan helgdagar. Kanske kunde man även ställa ut en tallrik gröt vid trädet?

Det finns flera mer eller mindre kända ”offerträd” i Sverige. Vid Offergranen i Hjortsberga i Blekinge brukade folket offra pengar för att bli kvitt sjukdomar.

I gamla tider var så kallade ”byggnadsoffer” sed. Byggnadsoffren kunde se lite olika ut, men det vanliga var att man grävde ned en hästskalle i marken där huset skulle stå. Offret skulle vara en gåva till de övernaturliga väsen som fanns där. Förutom djurskallar kunde offren bestå av hantverk, putsade stenar, mynt eller annat. Dessa föremål skulle även ge lycka och välgång åt huset och människorna som bodde där.

Under ett senvikingatida hus i utkanten av Uppsala hittade man benen av en hel häst, begravd mellan stolphålen. Byggnadsoffer var även sed i andra nordiska länder, såsom Danmark. I Sverige ska seden ha pågått ända in på 1800-talet.

Vissa arkeologer har tonat ned begreppet ”offer” och kallar istället förfarandet för ”rituell nedläggning”.

Platsen där huset skulle stå skulle väljas med omsorg: det fick inte byggas på en väg, stig eller vattenåder. Byggplatsen valdes genom tecken och tydor, till exempel att det fanns myror på platsen. Man tog även hänsyn till gastar, troll, vittror, vättar, ”de små”, rådarna, de osynliga, de underjordiska och tomtarna. Marken ”köptes” av dessa med byggnadsoffer, som lades under husknuten eller husgrunden. Om man inte ”offrade” fanns det andra sätt att driva bort de övernaturliga ägarna. Ett sätt var att strö halm över marken och tända på. Hade man en tomte som rådde över marken kunde man blidka denne med en skål gröt. Även om man flyttade till ett gammalt hus skulle en rad offer och försiktighetsåtgärder vidtagas.

Enligt värmländsk sägen blir det inte ”tur” i en nybyggd fabrik, förrän någon slagit ihjäl sig där. Det kan möjligtvis klassas som en typ av byggnadsoffer.

En annan typ av byggnadsoffer är en så kallad ”kyrkogrim”. Benämningen är från tidig medeltid, men seden har sannolikt sina rötter i förkristen tid. Man begravde ett dött djur under en av hörnstenarna till kyrkan. Vanligtvis använde man sig av en tupp, häst, hund, får eller annat. Det döda djurets ande skulle då vaka över kyrkan och kyrkogården nattetid och jaga iväg gravplundrare och tjuvar. Även de som blott gick över kyrkogården kunde bli bortjagade. Det är oklart ifall djuret offrades för det specifika ändamålet eller om det begravdes levande.

Trots kristendomens intåg har svenskarna egentligen aldrig slutat blota. Jag skulle vilja påstå att offerseden ligger lika djupt i vårt folkminne som tron på ödet.

2 reaktioner till “Den svenska offerseden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: