Torgeir Ljosvetningagode, även känd som Torgeir Torkelsson, föddes 940 e.Kr. på Island. Mellan åren 985-1001 var han lagsagoman vid Islands Allting (det äldsta existerande parlamentet i världen). Torgeir var asatroende.
Island kristnades i slutet av 900-talet. Den äldsta kända missionären i landet är Friedrich, från Tyskland. Han ska ha varit på Island åren 981-986. Den norske kungen Olav Tryggvason skickade missionären Tangbrand till Island omkring 997 e.Kr. Tangbrand, likt kung Olav, ska ha mördat och hotat för att främja kristendomen. Snorre Sturlasson beskriver honom som ”en våldsam och mordisk kämpe, men en god och rask präst.”
År 1000 hade många islänningar antagit kristendomen och vid Alltinget samma år skulle man besluta ifall Island skulle bli kristet eller förbli hedniskt. De kristna på ön valde Hall Torstensson, även kallad Sidu-Hall, som företrädare och hedningarna valde Torgeir. Hall överlämnade beslutet till Torgeir, något man kan tolka som att det forfarande fanns fler asatroende än kristna på ön.
Det sägs att Torgeir lade sig under en fäll i ett dygn för att begrunda sitt beslut. Till mångas förvåning valde Torgeir att förråda sina anhöngare, han beslutade att islänningarna skulle bli kristna och låta sig döpas. Folket ställde dock tre krav som de kristna gick med på: det skulle fortfarande vara tillåtet att sätta ut barn i skogen, att äta hästkött och att blota till asagudarna. Kraven accepterades, så länge bloten ägde rum i hemlighet. Således kristnades Island relativt fredligt, i alla fall om man jämför med många andra platser.
Torgeir själv antog kristendomen efter beslutet. Han kastade sina gudafigurer i ett vattenfall, som därefter kom att kallas Goðafoss – gudarnas vattenfall. Vattenfallet ligger på nordöstra Island.
Torgeir omnämns i Isländingaboken och Ljosvetningasagan – som handlar om Torgeir och hans ätt.
Lidskälv 