Färöarnas kristnande

Berättelsen om Färöarnas kristnande finns bevarad i Färingasagan, dess sanningsenlighet är dock inte klarlagd.

Färöarna kristnades – likt Island – på order av den norske kungen Olav Tryggvason, som även var drivande i kristnandet av Norge. Sigmundur Brestisson (Sigmundr) var en färöisk viking och storman, som tidigare varit allierad med Håkon Jarl – en av den nordiska hedendomens främsta förkämpar. Sigmundur var även en av Färöarnas mäktigaste män. Kung Olav sände bud till Färöarna om bad om att Sigmundur skulle komma och hälsa på honom i Norge. Sigmundur hörsammade kungens begäran och besökte honom på en bankett hos en mäktig norsk bonde.

Under banketten övertalade kungen Sigmundur att anamma kristendomen och kristna Färöarna. Kung Olav ska ha hört på förhand att Sigmundur aldrig dyrkat asagudarna, trots att han var hedning. Enligt Sigmundur själv ska han ha insett för längesedan att hedendomen inte var bra för någonting (författaren av Färingasagan tar vid flera tillfällen tydlig ställning för kristendomen). Sigmundur påstod även att kristendomen var vackrare och fördelaktigare än hedendomen på alla sätt.

Sigmundur blev döpt i Norge. Då hösten kom ville kungen att han skulle resa tillbaks Färöarna och kristna folket där. Sigmundur avböjde först, men gav till slut efter för kungens önskan. Kungen utsåg honom till härskare över Färöarna och försåg honom präster som skulle sköta kristnandet.

Då Sigmundur kom till sitt hemland kallade han bönderna till stormöte, och väldigt många kom. Sigmundur talade sedan inför bönderna och sade att han spenderat sommaren hos kung Olav, som även utsett honom till härskare över Färöarna – ett beslut som de flesta välkomnade. Han sade sedan att han blivit döpt och att hans uppgift var nu att kristna landet. Stormannen Tróndur í Gøtu (Þrándr) gav genast svar på tal, han sade att bönderna borde själva komma fram till ett beslut i frågan. Något som bönderna tyckte var bra sagt.

Tróndur och hans män förflyttade sig något på fältet där mötet hölls. Han talade sedan inför bönderna och sade att de inte skulle gå med på Sigmundurs önskan, och bönderna höll med. Alla gick över till Tróndurs sida, utom Sigmundur och hans närmsta män – som själva döptes tillsammans med Sigmundur i Norge. Sigmundur insåg i detta ögonblick att Tróndur hade för mycket makt.

Tróndur och bönderna gick fram till Sigmundur och hans män, med sina vapen dragna. Tróndur sade till Sigmundur att de vägrade byta religion, och att de skulle dräpa honom om han någonsin försökte sprida kristendomen på Färöarna igen. En missnöjd Sigmundur kände sig tvingad att bifalla Tróndurs önskan. Inför vittnen och med handskakningar lovade Sigmundur att inte bryta mot deras bud.

Sigmundur stannade på Färöarna över vintern och var mycket missnöjd med sitt nederlag. Under våren bröt Sigmundur sitt löfte och attackerade Tróndur i hans hem medan han sov. Sigmundur och hans män forcerade dörren med en stock och förde ut Tróndur. Sigmundur sade till Tróndur att han skulle få lika ojämna alternativ som han själv fick i höstas. Tróndur fick välja: bli döpt eller bli dödad. Sigmundur sade även att helvetet väntade Tróndur efter döden. Tróndur svarade att han inte ämnade att överge sina gamla vänner (asagudarna), men efter blivit hotad med en väldig yxa gav han efter.

Tróndur, och hela hans hushåll, blev döpta. Därefter reste Sigmundur och hans män runt hela Färöarna och slutade inte förrän hela landet var kristnat.

Sigmundur kom senare att bli rånmördad av en färöisk bonde och hans sönder.

Egna anteckningar: I Färingasagan beskrivs den kristne Sigmundur som den gode och den hedniske Tróndur som den onde. Men var verkligen Sigmundur god? Han kristnade folket mot deras vilja, och med våld. Det tåls även att nämnas att han bröt sitt löfte och utförde en feg attack mot Tróndur medan han sov. Var verkligen Tróndur ond? Det anser inte jag. Tróndur skyddade blott sina landsmän mot både norsk och kristen imperialism.

Färöarnas flagga

Podcast: Källor till fornnordisk tradition


Avsnitt 19 – Källor till fornnordisk tradition

Vad bör man läsa för att få en inblick i den fornnordiska kulturen och traditionen? Vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) ger våra bästa boktips och för att få ett ytterligare perspektiv har vi bjudit in Linus Borgström från Folkpodden.

Avsnittet hittar ni här.

Böcker som nämns:

Aki Cederberg – Journeys in the Kali Yuga, Aksel Lindström – Frösötrilogin, Anders Blidberg – Kampen om riket, Anders Nilsson – Wotans väg, Anna Birgitta Rooth – Folkdikt och folktro, Astrid Lindgren – Ronja Rövardotter, Benneth, Ferenius, Gustavson och Åhlén – Runmärkt, Beowulf, Bröderna Grimms sagor, David Anthony – The horse the wheel and language, Ebbe Schön – Häxor och trolldom, Ebbe Schön – Asa-Tors hammare, Ebbe Schön – Svenska sägner, Ebbe Schön – Troll och människa, Frans G Bengtsson – Röde Orm, Färingasagan, Homeros – Iliaden och Odysséen, Jacob Grimm – Teutonisk mytologi, Jacques Valleé – Passport to Magonia, John Lindow – Norse Mythology, Jomsvikingasagan, Jordanes – Getica, Jörgen I Eriksson – Eddans dolda visdom, Jörgen I Eriksson och Jonas Unger – Heligt landskap, Kata Dalström – Nordiska hjältesagor, Linus Karlén – Inkräktarna, Linus Karlén – Runstenar i Sverige, Martin Perne – Hammaren och korset, Martin P:n Nilsson – Årets folkliga fester, Mats G Larsson – Sveahövdingens budskap, Michael Crichton – Eaters of the dead, Njals saga, Per Gustavsson – Göingesägner, Peter Madsen – Valhall (samlade sagan), Poetiska Eddan, Robert Gayre & Charlie Papazian – Skåla i mjöd, Saxo Grammaticus – Gesta Danorum, Snorre Sturlason – Nordiska kungasagor, Stephen McNallen – Asatru: A Native European Spirituality, Tacitus – Germania, Tolkien – Sagan om Ringen, Tom Rowsell – The Spirit of Yule, Viktor Rydberg – Fädernas Gudasaga, Åke Ohlmark – Islänningasagorna.

Podcast: Specialavsnitt – Halloween, alla helgons dag och alvablot


Specialavsnitt – Halloween, alla helgons dag och alvablot

I detta avsnitt djupdyker vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) i halloween, alla helgons dag och alvablot. Vi kommer även in på den keltiska högtiden Samhain, den skånska högtiden Mårtensafton och den romerska högtiden Lemuria.

Till skillnad från övriga avsnitt så kommer detta avsnitt endast att vara tillgängligt för prenumeranter på Gesta Danorum (Substack).

Avsnittet finns nu tillgängligt för alla, här eller på Spotify.

Podcast: Mjöd

76A28B69-283C-4216-9339-D728232EE1FF


Avsnitt 16 – Mjöd

I avsnittets första del diskuterar vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) mjödets historia, mjöd i sagorna och allmän dryckeskultur under vikingatiden med mera. I avsnittets andra del intervjuar vi Thommy Vähäsalo från Nordiska Asa-samfundet angående mjödproduktion och annat.

Musik av Totte Hell.

Avsnittet hittar ni här.

Historiska belägg för midsommarblot

Midsommarblot är mycket sparsamt omnämnt i de fornnordiska skrifterna, men det betyder inte att det ej var en utbredd högtid bland folket.

Själva benämningen ”midsommarblot” förekommer i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:

”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”

Den kristne kungen förstörde sedermera hovet, dräpte de asatroendes ledare och kristnade folket:

”Konung Olav gick nu in i templet tillsamman med några av sina män och några av bönderna. När konungen kom till den plats, där gudabilderna voro uppställda, så satt där Thor, den mest hedrade av alla gudarna, prydd med guld och silver. Konung Olav lyfte en stavyxa, som han hade i handen, och slog till Thor, så att han föll ned från altaret. Därpå sprungo konungens män fram och vräkte alla gudabilderna ned från deras fotställningar.

Medan konungen var inne i templet, blev Järnskegge dräpt utanför tempeldörren av konungens män. När konungen kom ut igen till sina män, förelade han bönderna två villkor: antingen skulle de alla antaga kristendomen eller också skulle de kämpa emot honom. Men efter Skegges död fanns icke längre någon ledare bland bönderna, som kunde höja baneret mot konung Olav, och därför valde man att foga sig efter konungen och åtlyda det som han befallde. Konung Olav lät då döpa alla, som voro närvarande, och tog gisslan av bönderna, att de skulle hålla sin kristna tro.”

I Ágrip, en kungalängd över Norges kungar, finns andra bevis som tyder på att nordborna höll midsommarblot. Där står följande:

”Han reste först kyrkor på sina egna gods och avskaffade hedniska högtider och offerfester, och i stället för dessa, som en tjänst till folket ordinerade han helgdagarna: jul, påsk, Johannes Döparens dag och mickelsmäss”.

Johannes Döparens dag är allmänt känt som det kristna försöket att överta midsommarfirandet. Många kristna påstår att Johannes Döparen är anledningen till att vi firar midsommar – vilket är en lögn, då seden uppenbarligen är förkristen. Mickelsmäss är det kristna övertagandet av skördeblotet.

Många stora forntida ting ägde rum på sommaren, bland annat det isländska Alltinget och de norska Gula- och Frostatingen. Likt Disatinget i Gamla Uppsala var dessa troligtvis förenade med stora blot.

Podcast: Tyr och Ull

9A4D98F5-A3D7-4D07-876C-378B6C8D789C

Avsnitt 15 – Tyr och Ull

I detta avsnitt gör vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) en djupdykning i gudamakterna Tyr och Ull. Varför är så många ortnamn kopplade till dem? Är Tyr den ”himmelske fadern”? Var Ull en gång den högste guden i Svealand?

Avsnittet hittar ni här.

Om ni uppskattar podden och vill stödja den, så gör ni det bäst genom att köpa någon av mina böcker.

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång