Podcast: Mjöd

76A28B69-283C-4216-9339-D728232EE1FF


Avsnitt 16 – Mjöd

I avsnittets första del diskuterar vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) mjödets historia, mjöd i sagorna och allmän dryckeskultur under vikingatiden med mera. I avsnittets andra del intervjuar vi Thommy Vähäsalo från Nordiska Asa-samfundet angående mjödproduktion och annat.

Musik av Totte Hell.

Avsnittet hittar ni här:

Historiska belägg för midsommarblot

Midsommarblot är mycket sparsamt omnämnt i de fornnordiska skrifterna, men det betyder inte att det ej var en utbredd högtid bland folket.

Själva benämningen ”midsommarblot” förekommer i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:

”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”

Den kristne kungen förstörde sedermera hovet, dräpte de asatroendes ledare och kristnade folket:

”Konung Olav gick nu in i templet tillsamman med några av sina män och några av bönderna. När konungen kom till den plats, där gudabilderna voro uppställda, så satt där Thor, den mest hedrade av alla gudarna, prydd med guld och silver. Konung Olav lyfte en stavyxa, som han hade i handen, och slog till Thor, så att han föll ned från altaret. Därpå sprungo konungens män fram och vräkte alla gudabilderna ned från deras fotställningar.

Medan konungen var inne i templet, blev Järnskegge dräpt utanför tempeldörren av konungens män. När konungen kom ut igen till sina män, förelade han bönderna två villkor: antingen skulle de alla antaga kristendomen eller också skulle de kämpa emot honom. Men efter Skegges död fanns icke längre någon ledare bland bönderna, som kunde höja baneret mot konung Olav, och därför valde man att foga sig efter konungen och åtlyda det som han befallde. Konung Olav lät då döpa alla, som voro närvarande, och tog gisslan av bönderna, att de skulle hålla sin kristna tro.”

I Ágrip, en kungalängd över Norges kungar, finns andra bevis som tyder på att nordborna höll midsommarblot. Där står följande:

”Han reste först kyrkor på sina egna gods och avskaffade hedniska högtider och offerfester, och i stället för dessa, som en tjänst till folket ordinerade han helgdagarna: jul, påsk, Johannes Döparens dag och mickelsmäss”.

Johannes Döparens dag är allmänt känt som det kristna försöket att överta midsommarfirandet. Många kristna påstår att Johannes Döparen är anledningen till att vi firar midsommar – vilket är en lögn, då seden uppenbarligen är förkristen. Mickelsmäss är det kristna övertagandet av skördeblotet.

Många stora forntida ting ägde rum på sommaren, bland annat det isländska Alltinget och de norska Gula- och Frostatingen. Likt Disatinget i Gamla Uppsala var dessa troligtvis förenade med stora blot.

Podcast: Tyr och Ull

9A4D98F5-A3D7-4D07-876C-378B6C8D789C

Avsnitt 15 – Tyr och Ull

I detta avsnitt gör vi (undertecknad och Daniel från Brons och blod) en djupdykning i gudamakterna Tyr och Ull. Varför är så många ortnamn kopplade till dem? Är Tyr den ”himmelske fadern”? Var Ull en gång den högste guden i Svealand?

Avsnittet hittar ni här.

Om ni uppskattar podden och vill stödja den, så gör ni det bäst genom att köpa någon av mina böcker.

Har gudarna gudar?

Valans spådom, vers 7:

”Asarne möttes på Idavallen,
timrade höga tempel och altar,
smedjor byggde, smycken gjorde,
skaffade sig tänger och skapade verktyg.”

Åt vilka timrade asarna dessa ”höga tempel och altar”? Och varför? Hade asarna egna gudar, eller övergudar?

I Sången om Allvis frågar Tor Allvis vad jord kallas i de olika världarna, och Allvis svarar:
 
”Jord säges bland människor,
men slätt hos asarne,
vanerna kallar den vägar;
alltid grön jättarne,
alferna den groende,
gudarne där uppe grus.”

På frågan om vad natt kallas i de olika världarna svarar Allvis:

”Natt hon heter bland människor,
mörker bland gudar,
mask kalla henne väldiga makter,
oljus jättarne,
alferna sömngumman,
drömväverska kalla henne dvärgar.”

I dessa båda verser nämner Allvis ”gudarne där uppe” och ”väldiga makter”, trots att han redan nämt asarna, vanerna eller i det senare fallet gudarna. I andra tolkningar av Eddan kallas dessa för ”övergudarna” och ”världens herrar”.

Kan detta vara belägg för att gudarna har gudar? Har ni någon teori kring detta eller några fler texter som styrker det så får ni gärna kontakta mig.

Podcast: Midsommar och dess magi

35D6372E-DB42-42EE-A70F-B65A2E4288E6

Avsnitt 13 – Midsommar och dess magi

Detta avsnitt gästas (som vanligt) av Daniel från Brons och blod och vi pratar om midsommar. Vi diskuterar bland annat midsommarfirandets ursprung, magisk dagg och midsommars koppling till valborg med mera.

Musik: Neckens vals, framförd av Thomas von Wachenfeldt.

Avsnittet hittar ni här.

Under samtalets gång glömde vi att ta upp, kanske det mest ikoniska med nutida svensk midsommar; nämligen dansen, tillika sången, små grodorna.

Varför man dansar och sjunger små grodorna är okänt, och jag har heller inte kunnat hitta när eller varför detta blev en del av svensk midsommar.

Refrängen går dock att spåra till en militärmarsch från den franska revolutionen, i slutet av 1700-talet. Låten heter Löksången och soldaterna sjunger något i stil med ”I takt, kamrat”. Fransmännens dåtida fiender britterna ändrade texten till ”i takt, små grodor” för att provocera, och det är sannolikt ursprunget till den nutida sången.

Offerseden i det svenska bondesamhället

Innan ni läser den här texten bör ni läsa min text Den svenska offerseden, som i stort handlar om att svenskarnas sed att offra, eller att blota, inte försvann vid kristnandet. Utan att sedan är djupt rotad i vårt folkminne, och var således nästintill omöjlig för kyrkan är utradera.

Jag skummande nyligen igenom verket Året i västsvensk folktro av Hans Carling. Vilket gav mig många nya belägg för min tes.

Jag har samlat ihop de uppteckningar som innehåller ordet ”offer” eller dess böjningar. De flesta uppteckningarna kommer från Västsverige, men verket innehåller även uppteckningar från övriga Sverige.

Midsommar: 1) Midsommarafton besöks offerkällor. 2) Man skulle dricka i Regnakällan och offra i källan. 3) Offerkällan Vallhall i Trästena besöktes. 4) Man skulle tvätta sig och dricka i nordrinnande bäck. Det var besök vid källa eller sjö, offer i källor – Marie källor. Besök vid källor och offer i dem var för att avvända krig och olyckor. Källan lövades. 5) Det var offer åt hälsogubben. 6) Det var besök vid källor t ex St. Lars källa och offerkällan i R. 7) Midsommarnatten var det mete – ett offer. 8) Midsommartiden förnäm för offrande. Man dricker hälsa vid någon källa. Detta bör göras en torsdag eller söndag i hemlighet och under tystnad. Offret bör bestå av slantar. 9) Midsommar vaka vid en källa, där man offrar, dricker vatten för tur o hälsa. 10) Ungdom besöker Lövekällan på midsommar; offer, dans o lekar. 11) Mids. till källor, dricka, offra. II. 12) Mids. källa vattendrickning, offer, lövsal och portar av grönt. Sya pilkälla skall klädas varje midsommar, annars kommer ett visst antal djur att dö vid gården. 13) Dricka vid en hälsokälla mids. Ett hus byggt över källan, kläs och göres fint; förr offrades. 14) Källdrickning mids. förr vanl ‘Gatekälla’.Wn ‘hedenkälla’ dit man går för att dricka på mids natten. Offer Öl. 15) Källa till vilken sjuka och krymplingar kommit vid mids. för att dricka och offra. Efter lek och dans mids. afton har man gått dit för att läska sig. En skatt tros finnas på botten. 16) Man doppar sjuka barn i Doppebrunnen. Man söker bota klåda och engelska sjukan. Det sker på mids. afton. Barnen doppas tre ggr. Man offrar i vattnet. 17) Mids har man vallfärdat till St Olofs kyrka; den hjälpsökande har strukit över det sjuka stället med en liten yxa som St Olof har burit i handen; därpå har man offrat några slantar i den närbelägna st Olofs källa. 18) Man doppar barn i Doppebrunnen. Den är bottenlös . Valb. och midsommar reser man dit med barn. Man söker bota utslag, skerva, skabb och bölder hos barnen. Man offrar pengar i källan. Tittar man i källan utan att offra blir man sjuk. Man påstår att det spökar vid brunnen. 19) Slanten man skall offra, skall man ha i vänster sko under klacken. Man får inte tala sedan man offrat i källan.

29 september (Mickelsmäss): 1) I Kronobergs län offras till nordanvinden vid Mikaeli tid. (Hö strös på nordsidan av gården).

21:a November (Marie offring): 1) 21 november var Marie offerdag.

Lucia: 1) Man hade en offer-kista eller offer-bössa med bild av Lucia. I denna offrades. 2) Vid vattenkvarnar kastades en skyffel mjöl i vattnet som offer då kvarnen stämts. 3) Mjölnaren i Tvååker offrade en skyffel mjöl till näcken, då kvarnen stannade lusse-natt. 4) Man skulle ge offer av en nek till Lusse-Pers häst. 5) Offra till näcken en styver eller halvanninge, när de vid lucia fara till kvarnen för att mala. Verken kommer att hålla. 6) Sista neken offras som foder åt Lussefärs hästar.

21:a december (Tomasmäss): 1) Mjölnaren offrade en sup i fallet till strömgubben, då kvarnen stannade Tomasnatt. 2) Vid Tomas mässan offras pengar så att det går bra för mjölnaren och kvarnen håller till jul. Man har gjort myntfynd i kvarnsumpen. 3) Näcken går på Tomasnatten och följande nätter fram i alla strömmar. Försöker man mala, så håller Vattenherren fast hjulet. Man offrade på Tomas så, att öl eller brännvin kastades ner i kvarnrännan.

Jul: 1) Man gjorde besök vid offerkällor. 2) Julbocken stod i en låda; man offrade slantar till den. 3) Man hällde ett dryckesoffer i jul-brasan. 4) Efter högmässan juldagen bragtes offer åt prästen. 5) Man bragte offer av ljus för god gröda. 6) Julagrisar, vilka än mångenstädes brukas till minne av julagaltens offer. 7) Tomten får ett fat gröt. Den första mjölktåren som kom från kons spenar julafton spilldes ut som ett offer åt underbyggarna. 8) Julaftons festeld är en ”hednisk offereld”. Dess plats är härden, det husliga altaret och man ville att den skulle lysa på de blankskurade kopparkärl och tenntallrikar som stod framme. 9) Man hällde brännvin, första supen i högsätesvrån åt tomten eller rådet eller rådan. Man bringade offer åt underbyggarna, man hällde öl, brännvin eller mjölk i golvspringorna. Man bragte offer under julbordet. Man gjorde i ordning en bädd av halm under julbordet åt julbocken eller julgumsen, som osynlig tänktes uppehålla sig där. Eller åt gloson, som troddes ligga under bordet hos den bonde som försummat att ge henne tillräckligt offer vid skörden. 10) Man offrade åt de goda vättarna, genom att hälla öl under matbordet. Platsen under julbordet var en åt osynliga makter helgad plats. 11) Julbordet var som ett altare och alla skåderätter var offer, bragta åt mäktiga väsen. 12) Offer som bragtes utanför stugan. Man satte ut mat i svalgångar och uthus för de avlidna. 13) Tomten får mestadels sitt offer utanför stugan. Tomten är gäst. Tomten fick ost och bröd, sked, nya kläder, vantar, skor, skinnpäls och röd mössa. 14) Man hällde ut vört på tussebjörken. Man offrade öl eller mjölk till askar och hylleträd. 15) Juloffer bragtes till vissa stenar. Man satte ut mat åt trollet.

Påsk: 1) Påskeldar – man offrade fläsk, kött i elden. 2) Det var påskeld på Kråkela-kulle nära offerkällan. 3) PK (påskkärringar)- de var sams med Skam och offrade smör till honom.

Valborg: 1) Man eldade för god skörd, det offrades halmkärvar. 2) Valborg besöka en nordrinnande källa. Den som är behäftad med skabb, utslag el annat lyte skall springa barfota, offra en slant; tyda av ljudet vid slantens nedslag rörande det ondas varaktighet.

16:de maj (Peregrinus): 1) Peregrinus offrade man silver i ån för att få fiskelycka.

Kristi himmelsfärdsdag: 1) En offerkälla besöktes KH afton. 2) Det var gökotta vid hälsokällorna: en ”greve” utses som leder lekarna; pengar offras åt greven eller ”göken”; de gömmas till nästa fest. 3) Man firar gökotta två veckor före midsommar. Då samlas man på natten för att höra göken. Den som sitter närmast göken då ropet kommer, får under året offra till göken.

Trefaldighetssöndag: 1) Man offrade i källan; hår etc. 2) Dricka trefaldighet för att inte gå vint och snett på skorna. Talesätt därom (Dal) Offer, nordrinnande vatten. 3) I en Tref. källa har man hittat många offerslantar. 4) Dricka brunn, för vi gick snett på skone’ Offer lekar ‘springa änka’. 5) Tref. natten går ungdomen till en källa och dricker. Efteråt offrar man en slant i vattnet. Sedan man druckit får man inget säga, ty då kan man kanske få drömma sant. Sluter man ögonen när man dricker och sedan öppnar dem får man se sin tillkommande i vattnet. 6.) Tref. går man till källor och dricker hälsa. Man får inte tala och inte se sig om när man går. Möter man en käring går det illa. Man offrar i källan. 7) Tref. källa , -vatten – offer av mynt. 8) Tref. källa; kryckor och käppar kvarlämnade av de botade. Prydd med grönt. Offer av mynt (Nrke). 9) Föräldrar far med sina barn till en källa och badar dem där. De offra i vattnet. Enligt sägnen skall en man en gång ha sett en kvinna bada barn där. Därefter har seden blivit allmän. 10) Folk tar livet av sig vid offerkällor. 11) Man dricker för sneda skor. Man offrar inte för någon särskild sjukdom utan kastar bara slantar i vattnet. 12) Vid offerkällan samlas ungdomen och dricker för sneda skor – märg i benen. 13) Man besöker källor vid Tref. och offrar slantar för att bli kvitt sjukdomar. Det bor ett väsen i källan. 14) En offerkälla varom en gammal man berättar att (Vgl) : ‘en blir änna sum ena anner mänska, när en tvättar föttera i källa.’ 15) Man ‘drack trefaldighet’ vid någon källa, offrar pengar till råhanda för hälsa; dans. 16) Man går och dricker ur källor på Tref. I en källa tar man vatten för att använda mot inflammerade ögon. Vid Tref. källan vid Stegeborg offrar man mynt. Man dricker hälsovattnet där på skärtorsdagsmorgonen. Ögl.

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång