Historiska belägg för midsommarblot

Midsommarblot är mycket sparsamt omnämnt i de fornnordiska skrifterna, men det betyder inte att det ej var en utbredd högtid bland folket.

Själva benämningen ”midsommarblot” förekommer i Olav Tryggvasons saga. Kung Olav försökte kristna regionen runt Trondheim och blev bjuden till ett midsommarblot av sina fiender:

”När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.”

Den kristne kungen förstörde sedermera hovet, dräpte de asatroendes ledare och kristnade folket:

”Konung Olav gick nu in i templet tillsamman med några av sina män och några av bönderna. När konungen kom till den plats, där gudabilderna voro uppställda, så satt där Thor, den mest hedrade av alla gudarna, prydd med guld och silver. Konung Olav lyfte en stavyxa, som han hade i handen, och slog till Thor, så att han föll ned från altaret. Därpå sprungo konungens män fram och vräkte alla gudabilderna ned från deras fotställningar.

Medan konungen var inne i templet, blev Järnskegge dräpt utanför tempeldörren av konungens män. När konungen kom ut igen till sina män, förelade han bönderna två villkor: antingen skulle de alla antaga kristendomen eller också skulle de kämpa emot honom. Men efter Skegges död fanns icke längre någon ledare bland bönderna, som kunde höja baneret mot konung Olav, och därför valde man att foga sig efter konungen och åtlyda det som han befallde. Konung Olav lät då döpa alla, som voro närvarande, och tog gisslan av bönderna, att de skulle hålla sin kristna tro.”

I Ágrip, en kungalängd över Norges kungar, finns andra bevis som tyder på att nordborna höll midsommarblot. Där står följande:

”Han reste först kyrkor på sina egna gods och avskaffade hedniska högtider och offerfester, och i stället för dessa, som en tjänst till folket ordinerade han helgdagarna: jul, påsk, Johannes Döparens dag och mickelsmäss”.

Johannes Döparens dag är allmänt känt som det kristna försöket att överta midsommarfirandet. Många kristna påstår att Johannes Döparen är anledningen till att vi firar midsommar – vilket är en lögn, då seden uppenbarligen är förkristen. Mickelsmäss är det kristna övertagandet av skördeblotet.

Många stora forntida ting ägde rum på sommaren, bland annat det isländska Alltinget och de norska Gula- och Frostatingen. Likt Disatinget i Gamla Uppsala var dessa troligtvis förenade med stora blot.

En tanke på “Historiska belägg för midsommarblot

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: