Skatteregler i Norge på 1000-talet

Vid jul skulle varje bonde ge ett mått malt för varje härd, en skinka från en treåring oxe – detta kallades ”en bit av ängen” – och ett mått av smör; och varje husfru skulle skulle förse en ”kvinnas bärgning” – så mycket ren lin som man kunde hålla mellan tummen och pekfingret. Bönderna skulle även bygga alla hus som kungen ville ha på sina ägor. Varje man, skulle med sex andra män, utrusta en utvald duglig man – och det gällde alla som hade fyllt fem år – de skulle även bemanna varsin åra. Varje man som gav sig ut och fiskade skulle betala kungen en ”landbunt” var han än lade ut, och det var fem fiskar. På varje skepp som seglade från landet skulle kungen lasta ett utrymme på skeppet. Varje man som seglade till Island, infödda eller utländska, skulle betala en landskatt.

Dessa skatteregler, som givetvis ansågs drakoniska av folket på sin tid, infördes under Håkon Erikssons (998-1029) – och fortlöpte senare under Sven Knutssons (1016-1036) – styre. Reglerna kunde upprätthållas tack vare att kungen tagit många stormäns söner som gisslan. Under den här tiden tilläts heller ingen lämna landet utan kungens tillåtelse, om något gjorde det olovligt skulle alla dennes tillhörigheter tillföra kungen.

Många av reglerna avskaffades senare av Sigurd Jorsalafare (1090-1130) och hans bröder.

Källa: Ágrip af Nóregs konunga sögum

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: